gråter i höftöppnaren själens muskel

 en blick och jag glömmer aldrig hur du känns att titta in i

aldrig sett så stora ögon vitor oceaner runt stål pupiller

förmodligen hade du en fanbase långt före du starta band 

det är något med hur du byter färg beroende på ljus 

natten har tjocknat nu ligger vaken när vi byter månad 

kryper ihop 

tänk att luta sig mot någons rygg med pannan från pakethållaren 95

du hade bergis bockstyre och acqualimone tröja 

en våldsam lidelse slår ut i blom 

när jag tänker på alla år jag missat vara kär i dig 

kära December förvåna mig snälla 

Tavastgatan ju suis dogmouth

 du bär the color of money blå på bild och 

först tänkte jag köpa en ny dator på klarna sen kom jag på att jag är suicid så 

nightliner genom sommaren  vi som inte tillhör familjer hoppar av vid Slussentorget 

Hornsgatan hem köper bröd och smör jag föddes för att hålla hemligheter det var månader sen jag hade råd med ost 

Anna sa det finns ingen människa som lever på så lite pengar som du 

du har mig skärmdumpad i din hjärna 

gör diagonaler med mig 

ge mig ditt blod som dropp 

estetiskporn och lightfallsmanuset 

raggsockar och jultrosor

aldrig varit så nära läsglasögon som idag men kön var så lång att jag kom undan även denna gång 

det finns inget hopp och det är trösten 

det är snyggare att gå ur eldhästens år

 passera fullmånen som fulländar triologin 

är en sucker för nummerologin 

håller mig i bubblan 

mår inte piss så länge jag vill ha dig 

och erkänner det 

intravenös tröst 

ge mig törsten tillbaks 

whitesage och blackfriday city är ett zoo

ringer till Prinsen och frågar om jag kan få en vegansk sallad rent hypotetiskt 

vi är inte där än svarar hovmästaren nog är det mörkt den här fredagen 2025 

Lena skickar en video från min första läsning på dramalabbet 2011

blir ledsen eftersom ingenting hänt 

blir glad för mina lår är mindre nu 

Saturnus ur retrograd

 gode gud låt det lätta nu 

nästa kapitel måste handla om mig 

skulle vilja ha några dagar i SJP s liv och se hur det är att vara respekterad

betald och dyrkad 

jontes tour är över och jag hoppas vi ses på cafe i morgon 

försöker föreställa mig ett före det blev så här illa 

men det känns som om det varat i en evighet 

 skulle verkligen vilja dö i morgon 

skriver jag i min dagbok men jag måste lämna in tentan ju 

Il cafe Hornstull och jag kan bara skrika ditt namn 

det skriker för evigt 

om en katt har 9 liv har jag tyvärr 90 

varje gång jag återföds är jag 14 igen 

kom till mig i kväll om det finns en chans 

och det finns alltid EN chans 

en svart portal till Artipelag

 jag är alldeles för öppen 

har jag kvar något mer än misslyckade ambitioner

kära gud skicka en enda person som make sense 

(amen) 

Odengatan och den sista förälskelsen intakt

 

min enda glädje i livet är också min smärta 

du har sett mig lida i 3år nu på parkett 

mitt mod hänga knäveck den käraste du sett 

sucidal ppl wanna live the most läser jag 

det är sant det finns bara inga sätt kvar 

vad gör mig oälskbar 

herregud vad jag inte brytt mig om jag varit 38 

hade allt kvar 

 om jag inte visste allt i förväg 

om hur ditt hjärta är så mycket mjukare än du visar din själ är djupare än du tror bror 

en dag kommer du fatta det jag redan sett

då är jag död 

thats a wrap 

skam till den som ger sig för lätt utan att någon ens bett

 du måste hata mig 50 steg från min port skriver jag i affekt 

nej jag är inte så viktig i ditt liv 

gogglar skillnaden mellan botox och fillers hur fan ska jag ha råd att åldras

alla celler flimrar det känns som om jag håller på att bli blind 

får inget fäste i sömnen 

fick lust att slåss när jag såg din story 

kritar mat tog bort allt jag skrev 

jag är en total banalitet och i morgon är en helt ny dag att förnedras på 

du måste förstå att du är det sista som håller mig kvar på jorden 

jag älskar dig som ni älskar era barn villkorslöst 

den kalla kåren längst ländryggen när man ser något man inte borde

 förlamningen som följer

sen illamåendet

det kunde varit min shot för ett extra liv

nu blev det meningen med döden i guess

outro: ekot av en våldsam illusion 

ett litet liv mellan längtan och beröring

 svaret finns i magen när den vrider sig 

själen rå överexponerad öm 

fd stadsministern på Grand vi ser samma film och gråter åt samma katt

han har vakter än jag har heltäckande kläder åter runt 

yogar 14 klasser i veckan går 7 miljoner steg 3 styrkepass vegansk gluten fritt

för att gå i oversized och baggy ju större ju tryggare eller tyngre 

skorna väger mer än mig du vet de håller mig kvar på jorden jag lyfter så lätt

allt reflekteras i ljus inget släpps igenom 

bär min skatt med grace : sanningen 

i ett helt liv mellan längtan och (fantom)beröring 

Sergelstorg och röd neon

 jag tänkte mig nog att du var sekunder men du är evighet

en syskonlåt med samma musikaliska dna 

ditt språk jag vill förstå varenda stavelse av 

tvivlar ibland men landar alltid i samma tanke : jag har sett allt i förväg

vet att jag aldrig kommer att tröttna på att berätta för dig om hur jävla enastående du är

den dagen jag tröttnar är jag död

lägger mig längst ner i Humlan och väntar på att bli kompost 

kom förbi och sjung en godnattsaga 

våga mig när jag är gone 

Nymåne som en orm reborn

 fuktar orden 

mitt bäcken vill öppnas 

ord för tsunamis 

det är för mycket potential här

nästan helt pank men det betyder inget 

jag behöver dina atomer 

naturen har sin gång sa någon 

det finns ingen gång kvar snälla

ingenting människor gör är naturligt 

hanhonandet är kärlek är 

prata inte med mig om du inte är telepatisk 

hela natten igenom spottade du i min mun på festen och jag svalde och det var det mest erotiska jag varit med om 

personen du söker saknar medvetande var god försök igen senare 

första snön och salivdrömmar

 längtar desperat efter kyrkan 

när jag väl är där scrollar jag luren 

bröd smör sång jag har sett vad musik kan göra 

jakten på den perfekta flanellskjortan

vill bara äta med fingrarna 

minusgrader och jag vill bara vara någon 

på ett tak med yung lean 

en dag kanske jag blir utgiven och kanske läser du 

och fattar vad jag försökt förklara så jävla hårt över år

kanske tar du fram pistolen pennan eller gitarren 

jag vill dö på hösten och nu är det försent igen

mer vid liv än någonsin ber om ingenting 

min blick är autistisk

 den naknaste du sett 

vågar du så vågar jag

Kungsbron kalibrerar in mig på dig igen 

i slutet är det alltid ett annat slut       och 

varje morgon försöker jag bevisa för världen att det finns en mening med min existens

vill inte vara här

 men du är här 

här skulle dikten kunna vara över det finns en enkelhet i det som håller mig vid liv

handskrivna brev dagbok och dålig poesi 

jag avskyr att få solljus på mig så det är praktiskt med November 

någon frågar om jag vill vara gudmor snälla jag är suicid

sluta prata med mig jag finns inte 

låren skakar inte längre inget skummas utsattheten är ursinnig 

har mjölktänder kvar 

(börjar om)

greppar mina anklar lyfter höften läser två undermåttliga manus 

det enda som återstår mig är njutning genom sånt jag stoppar i munnen 

ni som har ghosting som livsstil hur sover ni om natten

 om jag är någon är det den jag är nu 

hungern ökar för var avvisande 

sexbrist gör en mänsklig läser jag 

så ni som knullar är omänskliga då jag förstår inte 

min personlighet är som en tröja klär mig för dagen 

men definierar inte vem jag är det gör avsaknaden 

inväntar ett svar som man inväntar en blixt eller jordbävning lika delar panik och spänning 

det räcker med 3 månader för att tappa intresset för en kropp läser jag i samma bok så varför har vi fortfarande det trånga parförhållandet som norm 

det svåra är inte att födas utan att återfödas 

själens konstanta längtan att överskrida begränsningar

flyga högre 

it was painful for my eyes to watch

 something so beautiful och ungt

en elev i foajen sa du är väl max 37 när jag sa att jag kände mig old

och aldrig har jag behövt vara det mer 

du är obeskrivlig men jag försökte

ingen skam går säker det är vad döden gör med mig

grät och kastade chokladen i en papperskorg vid Grand hotell vad trodde jag part 3 miljoner?

Skeppsbron och till höger epicentrum för 2002 jag bär dig som ett smycke eller en medalj

en gåva jag aldrig kunnat tro på och på många sätt nej alla

en tid i mitt liv inom parentes 

men om det är något livet lärt mig så är det att de mest betydelsefulla stunderna utspelas där 

jos jumala on olemassa anna minun 

minusgrader och förnedringspeak

 först när avståndet skapats kan man se det som var nära 

skriver i min anteckningsbok jag måste flytta eller dö 

jag såg att du såg att jag grät

den gula jackan va för liten min ensamhet kommer kosta mig livet

hela dagen längtar jag efter att gå och lägga mig 

saknar driften känner mig oerhört övergiven 

i övrigt känner jag ingenting som om jag druckit arsenik 

ansvaret jag har väger så lite 

det är bara jag så lätt att säga farväl 

så många månvarv sen jag såg in i dig

 kommer aldrig att nå dig vet min plats 

men förlorar mig tills döden skiljer oss åt 

ett helt liv av fel tid 

varje litet hår vet ditt namn 

Död mark

 Pastis det var nog aldrig ens i närheten 

bara i min fantasi

slå sönder mig tills jag blir fri 

Persbrant har bokat bord till 19 jag kanske borde stanna ändå i väntan på Godot

det är som om jag ber om förnedring 

nej jag ber om liv det här är inte ens en berättelse det är överlevnad

på alla fyra i regnet hem svansen mellan benen 

fåfängligheterna man hoppas på kjolen kajalen strumpbyxorna 

har ändå varit förlamad sen augusti så jag kan inte riktigt förlora

eller är det nu jag ska ta allt jag har 

varje gång personalen öppnar dörren blir jag yr har förmodligen slutat andas

du är ensam här du har väntat i över en timme efter utsatt tid gå det är Död mark 

du som drogavvänjning jag förväxlar dig så lätt med gud 

känner du frekvensen höjas tune in

 världen tippar upp och ner närsomhelst och vi kommer kana rakt ner i helvetesgapet 

tiden nu är rastlös oförutsägbar och full av mening 

finner ingen stolthet i att hålla tillbaka

blottar hela handen 

väntar på dig varje dag som den där hunden väntade på Richard Gere 

11:11 11/11 portalen och jag vill ligga med Frankensteins monster

  scrollar genom hela liv men undviker möta blickar 

konsumtion är en lek ni leker allt fortare 

flyger ni till värmen  säkrar  jordens undergång 

repostar något sorgligt för att väga upp 

vad är diagnos och vad är förtvivlan över allt som gått förlorat för du safeade

jag ville skriva en dikt med vita vingar 

och jag vill ligga med Frankensteins monster 

där drömmarna bryts mot dagen

 sanningen som fantomsmärta bara de söndriga känner 

det finns ingen botten bara ett tätare mörker 

hur länge ska jag orka kämpa emot

det man tror är frihet är bara total  meningslöshet 

var dikt bär sin egen avgrund 

min far det är inte minnen det är något värre ändlöst 

slutgiltigt sönder 

vad ska jag ha på mig 

älskat

 ingen har gjort det mot mig än 

nästan alla löv har fallit ner nu

 att avstå från allt har aldrig varit svårt för mig 

jag är mest intresserad av det som inte syns

våra likheter genom skillnader 

Hantverkargatan ner Rosalia i lurarna själen fungerar men vill nå

det finns ingen annan berättelse kvar  än den när jag får dig 

sneddar över Kungsan i höjd med Cafeopera man är aldrig så ensam som där man en gång hörde hemma

söker till de Dominikanskasystrarnas kloster i skåne jag älskar dig därför måste jag lämna staden 

eller livet det är förlamande hur människor hålls gisslan under kärlekens namn du

gud är en rytm 

en sallad på Kungsgatan kommer ihåg när Moa såg dig på Elgiganten mittemot och får gråten i halsen 

allt jag borde varit som jag svalt allt jag är som jag föraktar 

att fylla någons jag tills det inte finns något av mig kvar

 att aldrig vara den som blir tillfrågad det roliga 

bara den som ska lyssna laga finnas utan anspråk 

allt som inte verkar innebära någon avgörande skillnad i era liv 

men som varit allt 

men när natten tar slut ska de älska mig 

när natten tar slut ska de älska mig 

älska mig 

jag förstod när jag läste serietidningen att du också praktiserar lucida drömmar 

den astrala linjen mellan oss är starkare än blod och navelsträngar 

i den värld som inte kan vara samma som den du sett rakt igenom mig 

jag blåste inte ut lågorna det var du 

så jag ställde mig på bron över till Gondolen och skrek fuck hela världen utom dig 

det finns ett ord som avgör oavsett avstånd 

jag svalde det 

så nu måste du öppna mig för nästa värld 

jag hör mina tänder skallra

 jag var universum 

tillfällig i evigheten 

leendet når inte mina ögon längre 

vaknar och vill dricka chokladsås 

gogglar vad har jag brist på? 

något att se fram emot jo tack jag har inget datum 

sömn -yes insomnia 

hormoner- absolut klimakteriet 

magnesium- känns omöjligt äter 2 om dagen 

så jag köper choklad 

efter det bortom den har jag ingenting 

den som dör få se

 jag är ändå glad att du drabbade mig så sent i livet 

eftersom allt annat bleknat

det kan verka som en uppslitande dramaturgi 

men sanningen är att motsatsen är värre

jag kan inte gå Drottningatan i November utan att tänka på Ethan Hawke

han har varit med sen Hedengrens låg på framsidan winecoolers & bananaskids 

före mobilen när vi alltid möttes vid svampen 

Gud som haver barnen kär se till mig som pytteliten är

 polkagris & kaffesmak i munnen 

så länge jag håller mig i ytterkanten funkar det 

älskar dig i ljusets hastighet 

få gånger skrattar jag från magen och får andra till det med

som när han komikern tog livet av sig och alla undrade varför 

han som var så rolig 

jag vägrar tydligen ge mig 

Kammakargatan avoidant attachment när man tvingats bli självförsörjande av sin uppväxt 

när ingen håller en om ryggen men man lär sig leva med det 

jag behöver ingenting 

det är inga rader med anhöriga som ska kontaktas 

gud det vore fruktansvärt att dö i Juli att någon skulle tvingas tänka på mig då

vi var som hittebarn för varandra 

det är något med November som får mig att vilja säga sanningen och inget annat än sanningen 

aldrig kämpa emot ett nödvändigt avsked 

hur din röst brast och jag kände precis allt i Februari 

så jag ska sträcka mig mot dig tills jag fucking når dig

 genom universum och vidare in i oändligheten 

amen 

jag drömde om dig

 någon arena och öppet bröst du tycks inte åldras

vaknar av att allt i mig skenar

kan du se månen där du är

tänker du på mig när du 

tänker du tänk om hon slutar avguda 

tänk om hon tröttnar på att dyrka 

det är försent 

det är försent  att spela svår eller ängel 

alla sa att jag var vacker idag att det var något ändrat 

det var drömmen tänkte jag allt är intuition  och surrender 

en connection som är rymden är allt 

den förhöjda livsupplevelsen 

alla vill bara känna något i slutet av dagen någon har dött på mitt jobb Nääk är blind jag kan inte hålla tillbaka mer ser du månen eller 

Skriver på gamla waynes som numera är nero och det är så deppigt för inga är otrogna här

 vill bara inte åka till återvinningen med någon någonsin

aldrig vara begriplig 

vara någon ouppklarade och därför aldrig kan slutas tänkas på 

forever allas the one who got away 

önskar jag kunde ge dig ett manus och sen sufflera dig i mig

betalt hyran deppen en alldeles för dyr  coccoslatte

 läser att yogafröken är 2025: s flygvärdinnor

högst upp på den manliga önskelistan vars jobb går ut på att böja sig på onaturliga ställningar i små utrymmen 

där frustrerande män är instängda under begränsad tid i tighta kläder

överlag är vi tacksamma och medgörliga eftersom vi stretchar på normal arbetstid 

 vi är viga och kan knipa hårt med underlivet 

som minst är man i gott sällskap med en spektakulär röv 

ok så varför är jag så underskattad?

vi som inte längre låtsas

 starkast i gryning 

hur du föds och dör föds och dör föds och dör i mig 

har du aldrig blivit bränd har du aldrig varit nära nog

varje gata öppnar ett minne 

tänder ett nytt  liv 

20 någonting år sedan varje dag vid cafe opera

ingenting är omöjligt det tar bara olika lång tid 

mörkret som rekonstruerad livmoder

om det stör mig att du är gift? stör det dig att du är gift?