Cafe Kafka Kleerups Paris känns som vårsskrik

 vad händer med en människa när hon slutar vara användbar 

3 dagar till lön letar efter knappen som raderar mig själv 

radarn i bröstet som aldrig stängs av för allt som är farligt 

framförallt för min far fast han dog för snart 20 år sedan 

All text blir i förlängningen fiktiv

 blomtäcket över Adolf fredriks kyrkogård allt förgängligt förgås

ditt namn fån andra sidan 

Robyn vid gungorna 

att göra mitt liv så öppet som möjligt 

skrivandet gör det fritt i huvudet 

yogan i kroppen 

vårens alla skrik 

pollens verser 

själen behöver tid för självkärlek som ögonen 

från mörker till ljus 

vänjer mig aldrig har lika relativt förhållande till tid som sanning eller ålder 

vi stannar i växten inuti min ålder är ungefär 33 

allt är släckt men fortskrider 

ögon fyllda av världar 

att avstå är ett val

 och jag hatar att det är så 

att låta dig för evigt vara utan mig 

drömmer om att ta en siesta och aldrig mer vakna igen 

detta tålamod det innebär att leva och fungera 

irisen spänns allt vidgas brukade vattnas 

lider mig igenom 5 avsnitt av Hundarna

när precis smalnade världen av och det blev bara du kvar 

undrar om man kommer veta vad det sista man äter är 

tänk om precis när jag bestämt mig för att gå så öppnas allt 

du mimar kom bakom från scenen 

Nymånen i natt upplöser den versionen av dig som överlevt istället för att leva

 medans jag sover gör HP hoppsparkar i Newyork hans liv forever forever hans liv 

man har sina traumazoner det är sjukt nog ofta dem som attraherar 

hålen i oss .....får lust att lägga mig på marken efter högmässan fyllas med negativa joner 

allt är kemi 

luften är fri 

överallt får jag syn på ärkeängeln Gabriel 

det är aldrig försent när det är rätt 

jag var ung igår 29 och jag måste ta upp spagaten igen 

är klar med åldrande nu drar mig ur när du börjar beskriva min poesi 

vill inte ha ditt tafsande i det sköra så fort jag ser en lång kille nu så tänker jag:

undrar om han kan lyfta mig med långfingret så där som Heatcliff 

Kinaresturangen vid Mariatoget vet inte om jag kan vara säker på att jag verkligen är här

 på låset halv fem friterad banan med vaniljglass det finns så mycket att förlora sig i

det talas sällan om livsorsaken att finnas är att inte kunna hålla sig 

jag vill förbli den här kroppen slutgiltigt alltså den jag lämnar i 

något lockande med avsaknad av ålder och obestämbar hårfärg 

det finns brunetter så det räcker bro 

du sa att jag skriver varje dag som om jag ville rädda livet på någon 

mig 

varseblir dig på  madrassen vid midnatt  låter dig strömma genom min torso 

sakta förvandlas händerna till fåglar 

Tänk att få vakna upp bakis efter Vanityfairfesten

 tänk om du en gång letat efter min blick i publiken 

tänk om du håller mig på avstånd för att längtan efter dig ska vara kvar 

tänk om det var jag som lät dig vara 

tänk om jag kunde bo hemma utan att betala och bara ha alla mina pengar till jag vet inte vad som alla kidsen på Mahalo 

tänk hur många gånger våra vägar korsats innan jag visste att du fanns

tänk om vi bara kunde mötas som 20 någonting 

tänk om jag lyckas kanalisera Elvis att ligga med mig 

tänk om våren var en vän som hösten 

tänk om jag var en sån som hade råd att äta på restaurang igen som före pandemin 

tänk om mitt ingenting mot ditt allt liv aldrig kommer gå 

tänk om jag måste dö för att bli utgiven 

hur fan ska jag orientera mig när min enda kompass är du och inga datum finns

 en isvind stiger längst ryggraden uppför nackkotorna 

en legend på min klass

yogamattan sänker sig för min vikt 

hunden plankan hunden 

rörelsen så stark att vinden mojnar 

läcker ur munnen tredje ögat 

ligger på golvet söker din blick i postern 

kan något större orkestrera allt tack 

Låt mig dö och återfödas framför Elvis

ett vilt raseri utan rötter i mig 

ett tillstånd 

rummet andas publiken inte tvärtom 

och vi är till för det vi som vigt vårt liv för musiken 

som lungor till smärtkroppen 

vi ser något som ser oss och visar oss just lite mer än vi kan hantera 

det är överenskommelsen 

en speciell sorts ensamhet när jag ser dig i någon annan i Humlegården 

kroppen skenar men inget sker genar över Norrmalmstorg är på samma film som någon i ditt band

andas nästan samma luft som dig 

önskar att jag kunde texta dig om det på vägen hem sen 

i en annan värld gör jag det

(och du svarar direkt) 

önskar jag brydde mig om Håkan precis som jag kommer önska att jag brydde mig om dig sen

men när något slutat ge njutning kan man inte ta tillbaka det 

du+gitarren kan mycket väl utgöra gud

 Fredagen den 13:e på alla sätt 

att sluta dyrka dig som självskadebeteende 

allt började bra med smör och salt nygräddade baguetter 

sen låste sig kroppen i alla riktningar 

det jag vill få ut av livet finns bara i fiktionen 

första gången jag såg dig utlöstes en rekyl 

jag håller dig ansvarig på samma sätt som våren är ansvarig för sommaren 

gråter framför spegeln när jag kommer hem  för att någon ska tycka synd om mig 

världens äldsta tonnåring 

cosmictiming & grön ametist i högerhanden

 pannkakstårta & brythjärta 

Katla som upplyst inifrån en gång 

två gånger och livmodern blev varm 

tecken finns i allt lovar 

slumpen finns inte lovar det med 

alltid en person ifrån verkligheten 

här kan det bara bli rätt 

hornsgatspuckeln och nog brister knoppar 

för bara så kommer vår vår 

herregud vad du är vacker 

och provocerande ung

 ber dig utan rubrik 

något litet att hålla fast vid

den här portalen och retrograden kommer aldrig igen 

njuter av att ha en varm latte framför mig och ett halvt mål mat kvar hemma

tandläkaren inga hål guds hus och en liten plopp

det var så länge sedan någon såg på mig som om jag hade något att erbjuda 

Mars som förvandlingsnummer

 en extremt oväntad ögonkontakt i Hallunda 

ibland är det fredag på en tisdag 

kroppen före tanken som alltid 

käken lossar av utmattning eller en plötslig önskan att behaga 

jag ville att du skulle se mig 

tänka snuskiga tankar

29 minuter tbana hem 

jag borde inte haft pyjamas 

Kärleken jag behärskar är den jag aldrig fått

mars och en helt ny fallhöjd

mars och huskyögonen 

mars och noll enheter 

 ömma örongångar av öronproppar 

tror inte längre våra verkligheter kommer synkroniseras 

Alice och min hjärna har lika snabba klipp 

det lutar allt mer åt extrem autism 

allt vill dra min djupare in i världen 

tänk om någon kunde ta hand om mig 

Hornsgatan 17:02 färgen på solen gör mig gråtfärdig 

eller om det är insomnian det brinner av orange mot Hornstull 

clementinerna bröstar upp sig i plastpåsen 

en grafisk formgivare från helvetet sitter vid bordet jämte säger saker som " jag går igång på flottet av pommes på plåten" 

ögonen blir vattniga av benso drömmer att ett marsvin föder 10 ungar i min lägenhet 

vad betyder allt?

Det enda som är värre än att missa dig

 är att se storys att jag missat dig 

skulle välja ost på icaaptiten och något lossnande verkligen 

för jag grät så jag lät och priset på osten hade suddats ut när jag skulle betala i kassan

vill du hämta en ny sa kassörskan sen såg hon in i mig och slog in något en liten bit Emmentaler kan tänkas kosta

det enda som är värre än sommaren är våren 

ljuset och människorna i klasar i nya slussen som könssjukdomar 

senare på bibblan i kulturhuset ser jag diktsamlingen som har konsertposters precis som jag ville göra med Vita lögner och munkorg för 10 år sedan 

det enda som är värre än att jag inte blev utgiven då är att jag fortfarande inte är utgiven idag

sen gick jag tills allt domnade 

det enda som är värre än att dö är att leva 

Kullervo att ha din puls i munnen

 ditt blod i mina vener 

versaler i vegankaviar

handen om halsen 

våren och allt det som gör en människa skör

allt är alltid för tidigt för att va verkligt 

jag brukade söka någon sant 

nu väntar jag bara på döden 

En aprikos ros & Fäbojäntan

 nya värdelösa öronproppar 

Anna lagar mig trygghet sprider sig som varm mjölk i bålen 

händer av frid 

går fyra gånger fram och tillbaka till stan för det är vår nu och man går frivilligt hur långt som helst igen

inget gör lika ont i rörelse 

det är ingen slump att jag blev yogalärare 

läser ut kurslitteraturen  på KB sitter nervöst i kökssoffor i Målarsalen 

ungdom och samtid flyter ihop 

det händer att hjärnan slår av som datorn 

sällan tog du dig tiden för mig och nu är det försent 

Abracadabra en nackspärr på det

 kostar på när ingen annan vibrerar på samma frekvens 

rövad sömnen drömmen dig 

pengar fortsätter tyvärr behövas även när livet slås ut 

trängd triggad tvivel över gränsen för katastrof förskjuts gång på gång 

dikten det enda konstanta 

rädslan som tredje ögat jag ser allt som ännu inte hänt 

i detta inferno som går under "mitt sk liv" 

såg i dig vad jag ville se såklart 

din gud blev min 

rock n roll 

min nya grannes ljudmatta mellan tinningarna

 var dikts andetag vintergäck 9  + lämnar fönstret öppet byter till bomber 

ordens röntgenbild av själens innanmäte 

att varje dag bli underskattad lett på sne åt bli förbisedd 

minst 5 år sedan jag hade råd med psykolog 

det är bara jag som kan närma mig mig själv nu

ett övergivet barn tar sig själv i handen 

i guds hus jag tror absolut men hjälp min otro 

min kropp lutar sig mot något som inte längre  erbjuds 

jag är bara en skada 

det sorgliga är inte att du säger nej till mig  utan att din kropp motsäger dig 

var dags kamp mot att inte ta 20 oxascand 

det finns en plats på varje människas kropp där man kan se allt i förväg oftast just mellan handflata och handled

 blodmånen i ryggraden ingenting hålls kvar 

det är en befrielse 

den här sidan jorden pratar vi om att våren kommer medans jorden går under 

läser dig med blicken som jag skriver dig 

när du blir sedd blir du till du ger mig bara aldrig ens det

det finns två sorters kvinnor : fruar och älskarinnor

 jag är 3:musa fyller i hjärtat med röd spritpenna på toaletten jag är så bra på mitt jobb att det nästan är löjligt ändå har jag aldrig råd med pizzan på Bananas längre 

får lust på mig själv 

köper årets första och förhoppningsvis sista klädesplagg 

skriver till en trummis fast jag alltid varit leadsinger 

vill vara så nära som om jag växte ur dig 

närheten att läsa och skriva är som blod i vener 

en gång måste vi två ha våra kön i varandra 

komma över det 

(jag) 

dig har jag slutat vara kär i enkelt ingen gång

 betalt hyran till sist känns sad att sätta över 7 tuss för att få panikångest 

jag är nästan helt i fiktion nu 

upplöst 

alltid bäst ensam förundras aldrig över just det 

och jag tror egentligen ingen kommer säga" hon som var så glad" när jag drar 

människor in general drar ner mig 

någon frågar om jag kan passa dens hund jag svarar att jag inte ens kan svälja av stress atm 

och det blir dålig stämning när man berättar sanningen 

"sanningen" är patetisk oftast för att den är just sann

på kvällen har du redan gått ur mig tyvärr är du inte  han 

samtidigt ingenting som någonsin funnits i oss upphör att finnas 

(tyvärr )

ett obarmhärtigt månljus och ingenting är enkelt i en värld som inte längre är en värld ens

allt är inget inget är allt och jag tänker på det första halsbloss jag ska ta till minnet av någon annan 

och på den fjärde dagen Hurula i halsen

 knäböjer Södertälje by night som råolja i blodet 

en lyckad rekonstruktion av en besatthet utan dess likhet 

ljudmattan som extrahud 

ett varmt högeröra Mars och nya månar 

herregud vad jag kunnat resa ett altare av smicker kring dina halsvener 

jag har varit gone så länge att hela bandet är utbytt 

nytt 

en människa måste egentligen ingenting alls 

men 

det börjar fan bli tight om tid baby och jag noterade att du inte går ner på golvet längre 

så där som du brukade i hjälten