lördag 27 februari 2010

Bara han kan uttala mitt namn magiskt,som om det vore ett konstverk. Någonstans tror jag vi är lika. Att vi bär på samma paket. Samma tyngda längtan om sorglöshet.

8 kommentarer:

  1. De där paketen ni bär, två kan dela bördan. Tänk. Och den som kan skapa magi måste vara äkta, rakt igenom.

    Skickar kärlek:)

    SvaraRadera
  2. Tack! Kärlek right back! Saknat dig? Vart har du hållt hus? KRAM!

    SvaraRadera
  3. Ibland skriver du så vackert så att jag vill gå sönder.

    SvaraRadera
  4. Tack! Vad snällt sagt! Verkligen! ....(rodnar)..

    SvaraRadera
  5. Håller med Helena, du skriver så rörande, vackert och mitt i prick. Kram

    SvaraRadera
  6. som vanligt är dina ord o tankar sånt som nockar mig...puss o kram

    SvaraRadera