lördag 5 februari 2011

Under det skira lagret kärlek på min hud springer jag alltid ensam.


Kippar efter luft försöker andas i mitt vakuum.

7 kommentarer:

  1. Inte helt...vi som läser lunkar bredvid!
    Kram/L8

    SvaraRadera
  2. Och det är ja så jäkla glad över! Kram&kärlek!

    SvaraRadera
  3. känner av det, svårigheten med andningen men instämmer med L8 :)

    kram

    SvaraRadera
  4. Ensam är du verkligen inte...men själv kanske! :-) Varm kram!

    SvaraRadera
  5. Som vanligt levererar du sinnligt poetiska rader som berör långt in
    Tack för det
    kram
    E

    SvaraRadera