tisdag 29 mars 2011

Du som inte känner mig skrämmer mig.

De som känner mig skrämmer jag. Jag trodde jag var någon annan,någon bättre.
Vem är jag i din ungdom? Syns jag?

Jag är för gammal för den här smärtan! Ändå känns den helt ny.

Allt som är vanligt-over and out.Suktar efter kärlek som mördar mig.
Du är den finaste dåtid ja någonsin varit med om.

3 kommentarer:

  1. Klart du syns! Själen åldras väldigt långsamt...och de som gjort avtryck i våra hjärtan stannar för alltid.

    Käraste hälsningar

    SvaraRadera
  2. "Du är den finaste dåtid ja någonsin varit med om" vad kan få oss att glömma, vad lever för att minnas.
    Kärleken lever i smärtan, önskar att jag kunde hålla din hand.

    SvaraRadera