De som känner mig skrämmer jag. Jag trodde jag var någon annan,någon bättre.
Vem är jag i din ungdom? Syns jag?
Jag är för gammal för den här smärtan! Ändå känns den helt ny.
Allt som är vanligt-over and out.Suktar efter kärlek som mördar mig.
Du är den finaste dåtid ja någonsin varit med om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Klart du syns! Själen åldras väldigt långsamt...och de som gjort avtryck i våra hjärtan stannar för alltid.
SvaraRaderaKäraste hälsningar
Vad fint!
SvaraRadera"Du är den finaste dåtid ja någonsin varit med om" vad kan få oss att glömma, vad lever för att minnas.
SvaraRaderaKärleken lever i smärtan, önskar att jag kunde hålla din hand.