måndag 20 juni 2011

Nu gäller det att hålla sin panik i chack Gustaf.


Att leva livet ur kroppen så jävla hårt om inte annat av respekt för dem som inte längre får.
Hur länge sjunger sorgen mig? Vem ska ja nu dela mina brottsligt naiva drömmar med nattetid?
Vi ses snart igen,ja skall bara leva lite mer först.
Vara modig åt oss båda.

9 kommentarer:

  1. svar: åh tack så mycket. visst är det!

    SvaraRadera
  2. Glöm inte vara modig för dig själv också!
    Tack för den finaste kommentaren, gick rakt in i hjärtat! :)

    SvaraRadera
  3. Men..öh...det här var bland det mest berörande jag läst på evigheter. Kanske är det jag som är extra känslig men hjärtat så här kan bara en modig själ skriva av hjärtats innerliga sårbarhet. UNDERBART och jag ber att få länka till din sida från min
    Vackert, naket, innerligt och rent med ett okomlicerat uttryck....suck

    SvaraRadera
  4. Tack snälla. Klart du får länka. Kram& Kärlek!

    SvaraRadera
  5. det är inte lätt att vara människa...

    SvaraRadera
  6. Svar: tack så mycket!! :')

    SvaraRadera
  7. Vackert om det sorgliga och otänkbara. Tack för din kommentar.

    SvaraRadera