måndag 20 juni 2011
Nu gäller det att hålla sin panik i chack Gustaf.
Att leva livet ur kroppen så jävla hårt om inte annat av respekt för dem som inte längre får.
Hur länge sjunger sorgen mig? Vem ska ja nu dela mina brottsligt naiva drömmar med nattetid?
Vi ses snart igen,ja skall bara leva lite mer först.
Vara modig åt oss båda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
svar: åh tack så mycket. visst är det!
SvaraRaderaGlöm inte vara modig för dig själv också!
SvaraRaderaTack för den finaste kommentaren, gick rakt in i hjärtat! :)
Men..öh...det här var bland det mest berörande jag läst på evigheter. Kanske är det jag som är extra känslig men hjärtat så här kan bara en modig själ skriva av hjärtats innerliga sårbarhet. UNDERBART och jag ber att få länka till din sida från min
SvaraRaderaVackert, naket, innerligt och rent med ett okomlicerat uttryck....suck
Tack snälla. Klart du får länka. Kram& Kärlek!
SvaraRaderadet är inte lätt att vara människa...
SvaraRaderaSvar: tack så mycket!! :')
SvaraRaderaberörande test.
SvaraRaderaberörande text!
SvaraRaderaVackert om det sorgliga och otänkbara. Tack för din kommentar.
SvaraRadera