lördag 10 mars 2012
Så nästan 5 år har gått men jag tänker på dig nästan var dag.
Lider av min ensamhet men samtidigt tål jag inte människor.
Komet barnet. Familjens absoluta cirkusdjur.
En dag ska vi alla flyga.
Tills dess försöker jag bilda ett minne som är värt.
Denna oklara skugga som aldrig lämnar mig.
Biopolärt ras.
Människan en självdestruktiv primat. Mer intelligens än vi har förnuft till.
Sprider ut mig själv i vinden.
Olika stora oändligheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Mer intelligens än vi har förnuft till". Så enkelt förklarat och så rätt. Lite sorgligt.
SvaraRaderaMer känslor kanske
SvaraRaderaFin text. Och vacker bild.
SvaraRaderaTack<3
SvaraRaderaDet griper tag... (liksom övrigt)
SvaraRaderaFår läsa om å om igen.
Tack
Så vackert du skriver
SvaraRaderamEN TACK!<3
SvaraRadera"Sprider ut mig själv i vinden.
SvaraRaderaOlika stora oändligheter."
Ordlösa stunder händer det märkligaste, jag kan läsa om mig själv hos dig. <3
Känner exakt detsamma hos dig<3
SvaraRadera