I går kom du med våren till stan. Eller livet som "Hela havet stormar" var gång jag öppnar ögonen är en stol borta.

Historien uppstår i nuet.Jag inser det nu.
Det röda borttappade hjärtat mitt tecken.
Det är lika förlorat som jag i dig.
Hur jag ville hålla kvar all värme.
Minnas exakt hur du rörde dig.
Fotograferade ivrigt din beniga aura med mina ögon.
Blodet mitt skriker ögonen sjunger falsett.
Hur är du möjlig?.
Nej,jag hade inte bytt 20 sekunders blickfång mot någon av systers uppradade uteserverings dagar i Paris.
Jag kan vänta hela livet på dig.
Tur att jag inte tog livet av mig trots allt.