Om nätterna hemsöks jag av den jag borde vara.
Om dagarna går jag omkring med känslan av fritt fall.
Vi som försöker leva blandas ut med soja latte.
Du äter och blir din hunger.
Människoblivandet.
Nås av ett nedstörtad ängel besked.
Tänk om jag snart ska dö eftersom jag ser så vackert.
Man behöver inte bestiga Mount Everst för att hitta meningen med livet.
Ett litet rop från ditt håll & hjärtat slår dubbelslag.
Förövrigt länge sedan jag skrev rakt till dig min älskligaste.
söndag 8 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Natten, gryningens avstamp. you rock
SvaraRaderaVar alldeles för länge sedan jag läste dina ord.
SvaraRaderakram till dig <3
SvaraRaderaDet fria fallet! Åh jag vill ju alltid att du hittar rätt och är alldeles sann mot dig själv. <3
SvaraRaderaJag älskar när natten tar mig i sitt grepp.
SvaraRaderaSå fint.
SvaraRadera