Vaknar där jag lämnade mig själv med armarna om mig själv.

Älskade människa.
Uppäten om nätterna.
 Omslut allt som blottats för länge.
Ögon som läser själar liksom spelande ögon.
Tänker på han som fått mest av allt glitter.
Öland,Borgholm känner ingen samhörighet med människorna här.
Allt handlar om avståndet man ger sig själv.
Det närmsta i mitt liv måste alltid vara det som är längst bort.
Det närmsta i mitt liv måste alltid vara det som är längst bort.
Det närmsta i mitt liv måste alltid vara det som är längst bort.