fredag 17 augusti 2012

Ola Salo & Stockholms symfoniorkester på kulturfestivalen.

Borde vart fantastiskt. Det var det inte. Ola hade lämnat hjärtat hemma & kändes mest som en seriefigur. Kan hända var han sjuk rösten var inte heller på plats. Oavsett en sommarnatt att ramla i.
Pojken med himlar i ögonen på cafe. Hjärtklappning.
Livet serverar jag viker av.
Jag är inte gammal men jag är för gammal för så här mycket ingenting.
Regnet som faller är döda stjärnor.
Låt oss göra något efter döden.
Aldrig någonsin nudda mark.
Var rädd om henne för hon finns inte.

1 kommentar: