Jag har fått mitt hjärta av min mor som lever & kanske min far som är död.

Inte starkare än en hunds bröstkorg.
Du är någon man inte brukar se till vardags.
Du är en bok med vackraste någon någonsin skrivit.
Dricker ur mig själv det är en långsam död.
Slänger mina känslor till den blåundulatpojken som man slänger vita liljor på en kista.
Nästan ljudlöst lämnar du mig.