lördag 27 augusti 2016

För Håkan jag är poet men du förstod mig nog aldrig

tog emot mig likaväl
när vi skildes åt korsningen Rosenlundsgatan/Wollmaryxtullsgatan
du gick halvvägs över gatan sedan vände du dig om och ropade
"Charlott nu glömmer jag dig aldrig!"
förtrollningen bröts nog där men jag bär dig med mig livet ut Matrospojken
Tack för du visar vägen så fint det var flera år jag satt fast vid dig som en igel
med säkerhet hade jag ej överlevt utan din spegling så igen tack!

1 kommentar: