en eftermiddag på Tårtan ja jag är fortfarande kär det är man tyvärr tills dagen man inte är det längre
tyngden av levda år i knäna allt mer öppen som man blir när man står kvar ett helt liv
gymmar tyngden av ett kön i min hand minns jag inte
en oväntad strimma ljus
det är av oerhörd vikt att vara djupt selektiv över vilka du släpper in i dig och ditt liv
och tro ej att det går att ständigt vara parallell i relationer ibland behöver man ge sig ut på egna stigar för att utvecklas
hur fattig du än är ge alltid mer än du kan
investera i människor som ger dig energi eller håll dig för dig själv
skapa rör dig älska även om det är obesvarat ge
sen ge mer tills du stupar
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar