modet att inte lova någon mer än du kan ge i stunden
en utsträckt hand inte för att hålla dig kvar
bara för sammansmältning
ingen tid längre fram där vi blir vi
ingen semester att planera
inga löften som ska hålla årstider
bara flätade fingrar
jag är aldrig rädd för slut baby
bara liv där inget nytt får börja
upprepningar vecka 28 i ett land 29 i ett annat
känner av din närvaro över kontinenter ett inre tryck svallvågor
som ett sug inifrån och så vet man att man fortfarande är synkroniserade
tror att du kanske inte tror på det när du känner det
men jag är säker på att du gör det och baby tror du på elektricitet
näe just det
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar