allt börjar med hopp
en öppen himmel
Rebecka i fönstret på Cafe en fredag i Augusti
ett oskyldigt rörelsemönster
du är min enda ännu okända punkt
saknar min oförsiktighet
självutplånandet hybrisen
hur vi stängde natten och det blev morgonens löp
men allt återvänder
visst !
att följa kroppen så långt det går
lita på sinnena intuitionen
söker csn igen skriver några raders tröst till Martin Luuk och han tillbaka till mig
vinkar från varandras bottnar
jorden kommer gå under eller jag innan det ska tillbaks hursomhelst

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar