Jag tänkte ÄNTLIGEN när du skar sönder mina.
Ville så gärna vara eviga.
Den enda sanna tomhet jag mött är din som sliter ut min.
Nattparentes du.
Ett utkast till liv jag.
Gud hans svarta hår nuddar inte botten.
Gröpt.
Känslan som krona.
Vill falla lika vackert för dig som SNÖ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Gud så fin text.
SvaraRaderasv: Åh tack finaste du! Glad jag blir. <3