Buss 402 mot Kvarnholmen brukade ta mig till jobbet i såpan.
Ca 13 år lättare &oställd diagnos.
Svart hår.
Fortfarande bara "flickan som blev inlåst" .
Spelade rollen som Martina. Eller snarare spelade över rollen som Martina.
Repliker. Lärde mig samtligas i ren panik.
Kär i en av huvudkaraktärerna.(Åhhh gud)
Träffade en cirkusartist en fotograf & han den blonda i det största pojkbandet.
Alla dessa tankar rullar in på Katarina vägen passerar buss 402 hållplats.
Ensam promenerar ut elvisparna.
Har kärlek nog för minst 2 livscyklar.
Vart hamnar all denna överslagskärlek?
Fågel?
Fisk?
Eller mitt i mellan.
Kärlek händer andetagsnära mig men ändå dödslångt bort.
Blommor som kattblomman växer enbart på brinnande fartyg.
Spelningar framför. Rustar min klubbkropp till tänderna.
Torsdag År & dar Södran Fredag Fibes & Fibes Debaser.
Clowning around with..........
150 dagar.
#ILOVEYOUAMILLIONSWEDISHFISH#
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Dina ord flyger som drömmar
SvaraRaderaöver rykande hav.
Smekande.
Du är allt för vänlig. Men tackar ödmjukast.
RaderaHar också funderat på vart överslagskärlek tar vägen. Underlig tanke. Den går till spillo likt värmeenergi, så otroligt synd egentligen. Finns så många som skulle kunna få lite av allt det där som läggs på helt fel person. Om du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar.
Radera