Någonstans i mitten av allting värt att dö för vill jag leva
Som i den sista skoldagen som att dränka sig i den blomstertid nu kommer
Att finna vackert i omöjligt min lott
Påfelsidanräcketpersoner
Han måste vara från rymden änglamarken eller fjärran galaxer
Läppar som stillar allt kroppsbrus sen spränger dig i tusen bitar (det vet jag inget om kännsmässigt men jag har sett dem öppnas & stängas lika intensivt sug som nya karusellen på Grönan)
Språket han talar -det trycket i rösten med betoningar jag tidigare ej hört -absolut frid-naturbenzo
Du lilla djurväsen du behöver aldrig svara mig jag kommer alltid känna dig andetagsnära
Jag har nog alltid saknat dig Kattpojken
onsdag 11 juni 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar