Trär min längtan som pärlor till långa halsband bär dem runt den behagfulla böjning som är mitt stukade kranie
Letar efter ingången där jag var gömd förut mitt finaste buskage mitt i en dröm aldrig i verklighet
& sen kom du kysste mina läppar förgätmigejblå
Molnen skriker " vi förstår du blivit rörd av hand från himlen men han kommer inte tillbaka du är i ditt alldeles egna ödeland"
Försöker hålla emot med båda händerna hjärtat rinner ur kroppen av skam ingen ska få se att jag faktiskt trodde någon kunde välja mig
Molnen visste ja ljög när jag sa -Nej då! det gör inte ont det är bara en skråma ett skrubbsår
Backar in i busken igen