Livet är ett hav en natt & en hand att nå (ta min hand som ett barns)
Jag är lika vädjande som Augustis blommor slår ut mot det som nalkas
Hör inget mer än blod ditt namn kött
Du viskar om sprickor jag fyller dem med handflator häng ditt hjärta att vila runt min hals I din mun skiner solen än & du låter mig smaka
Ljuset är annorlunda nu
Vi rusar trots handikapp
Vi kommer göra så jävla mycket vackert
om
igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Finner det ganska svårt att kommentera poesi på ett snyggt sätt ( för nio år sedan när jag hängde på haket och sockerdricka.nu så hade jag dom skillsen men det har gått förlorat med tiden) Kan bara säga att jag läser det här om och om igen och fylls av något jag inte kan förklara, det är ett jäkligt gott tecken.
SvaraRaderaTack snälla du <3
Radera