Eftersom min psykolog säger jag har grava anknytningsproblem låter jag författaren bjuda mig på kaffe.
Han säger jag förstår du väntar på Kattpojken tänk vilka texter du skriver.
Ja om man verkligen vill förminska något så ljuvligt svarar jag sen pratar vi om annat dvs honom
Jag älskar att lyssna om mig vet jag ju allt
Vi äter citronmarängpaj & dricker kaffe ur karaff.
Han är nog 10 år yngre men känns som vuxen minst.
Passar på att fråga honom i egenskap av snubbe om det här med att inte svara osv tycker man inte det är jobbigt när man väl möts sen?
Så här: vilken historia han än kommer dra för dig så kommer den inte ens va hälften så osannolik som någon av dem du fantiserat ihop till hans försvar i huvudet
ahahahaha
ok
Just innan vi skiljs åt i Gamlastan frågar jag varför han vill träffa mig när jag så öppet crushar nån annan?
Det triggar mig
Asså människodjur!
Jag är lika fucked up ja försöker förtvivlat knyta an till en mur högre än Kilimanjaro
På vägen hem möter jag Love Antell tänker att om några dagar kommer han kännas igen av dem som känner igen Lillbabs,men ännu är han fri
Textar till Kattpojken "Trär din Iris runt min innersta punkt" *skickar* inte
onsdag 15 oktober 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
asså dina ord <3
SvaraRaderaWow, känslobomb!! Så bra.
SvaraRadera