Är faktiskt väldigt lydig om man säger till mig.Mötte pojken med rabarbergräddleende igår vi skrev och sådant förr några år sedan en dag fick jag ett sms att han träffat någon & vi inte kan höras nåmer.Aldrig mer skrev jag till honom & nu är vi nå slags vänner av typen ja blir glad åt hans lilla flicka tittar ner i vagn kramar hans tjej (hon som gjorde att han smsa mig om slut) tänker att alla varvar mig han var ju nyss tjugo med schal runt huvudet på estetlinjen tänker också att jag inte känner något för honom jag är så krass familj =dött han har verkligen tappat auran till & med på scen .
Tror inte längre på hans hud.Han har ingen hunger kvar.
fredag 13 mars 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar