Avskapar dig ur mig.

Möter en filmperson oklart om vi är vänner (har glömt kolla) men det måste vi hur skulle han annars veta...Hursomhelst sitter på Mariatorget & han stannar till framför mig och utbrister -Vem är Kattpojken? Kan inte sluta undra det. Om du säger vem det är gör jag en film om det eller bjuder på glass (så pekar han mot Stikkinikki )  .
Jag svarar typ "han är vem du vill han ska vara kanske är det en saga" .
Han chansar på några och ingen är ens i närheten hur fan skulle han kunna gissa ens alla han gissar på är dem galnaste i branschen.
Sen kommer Ivan och en av dina vänner och allt blir ännu konstigare jag glider ur allt ,bort.
Din vän tittade på mig som om jag var självmordsbenägen lika delar sorgset lika delar rädsla som om jag var galen.Jag är galen.Tänker att jag är en person i från dig genom honom.
Somnar inte varvar dygnet ser du är ute ja skulle gå ut men orkade inte S hade släppfest.
Eller det är inte helt sant jag är nollad då kan jag inte vara på lokal måste alltid ha till taxi om jag får panik annars går jag inte ut.
Har inte skickat bok 5.Har nog texter till  en bok 6 också.När jag slutar skriva till dig är det slut.
Jag måste skapa av avskapa dig från mig.Inte "sluta höra av mig inte glömma inte sluta älska dig inte förtränga utan medvetet avskapa dig ur mig".
Samtidigt komma ihåg att inget varit förgäves inget är slut inget har gått förlorat.Det jag avskapar (du) finns kvar i mig men det är inte längre mitt allt min huvudkaraktär.
Du har varit inuti mig så länge.På lördag har jag varit kär i dig på riktigt 1 år.23e.Men 28/5 är det 4 år sedan jag såg dig första gången allt började där.Jag visste redan då.Det här kommer inte bli lätt.
Kan jag verkligen vara helt ensam i detta?Oavsett du kommer nog aldrig glömma mig.
Jag kommer aldrig glömma dig.