jag är rymden
du kan ta mig när du vill
jag känner än din hud mot min
dina ögon gör ont
när du skrattar når du mitt skelett
lossar mig mot ditt bröst
blandas
huden sömnig men jag kan inte få dig att stanna
kanske för att jag inte bottnar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar