det finns alltid mer tid över att bli ensam på
fler sätt att förnedra sig
jag har guldmedalj
försöker ta ner världen till min våning
fram tills klockan är 01:00 02:00 & alla dina möjligheter slocknat som sommaren
tror jag nästan alltid att nu är det vi
kanske regnade du bort i natt
kanske slickade någon av alla stadens flickor upp dig från marken
kanske bar hon dig hem
ljuvliga tapeter
ny hals att lapa
din kropp är så tung
du vill bara in i hennes kropp
soffan så skön
en mun som omsluter dig
kanske är hon till och med värd att stanna natten för
ljuset skriker stegen
ännu ett namn att stöta bort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar