Allt som är värt kostar

ödet är
nu
igen och igen
kännbart
kan du ana vad jag ser hos dig
nätter som ännu inte finns
händer som måste lära om
behag
mina ögon sväljer
för dig kan jag döda (tid)
nätter helt utan sömn (3)
lever igen 
lite vill ha mer
bara i är nära nog
allt är saga så oroa dig inte
det finns inga förpliktelser i fiktion
förlåt mig för jag inte kan låta bli livet
ur dina revben

Ha kvar kakan och ät mig

Spänd ryggrad
ögon tomma på allt
utom begär
för varje minut som går försvinner tiden
vill ligga
jämte dig
lyssna på din existens
huvud mellan lår
kommer jag få göra allt
jag fantiserat om med dig
innan tiden är slut

Jag vill ha mer än du orkar eller jag klarar av

Rör du dör du
Rör du inte dör du ändå
Du är ljuset
Jag är mörkret
Viskar tills du går ner på knäna
tills dina fingrar är där jag vet att du redan drömt dem

Klart jag hade för avsikt att hålla dig utanför (mig)

stegen över
över stegen
jag har upplevt dig
jag kan aldrig förlora det
ridå upp
ridå ned
improvisera här
ge upp där
huden anar kraften
före tanken
det är därför vi darrar

Zinkensdamm

steg bort
jag fantiserar dig hit i vågor
om och om igen
du svider
som kläderna nu skaver mot huden
försök ljug

Jag önskar jag kunde skriva jag var oberörd
men det blev asrörigt i bröstet 
det är okej
det är okej för mig att det känns
du kommer alltid kännas
lilla katt
vidare björn vi chattar för jag har tydligen passerat han på gatan
jag gör vad kan för att lägga band på mig också han känns asmycket men som eldsvåda
och svid om katt var rakblad och glas han är bara några steg bort och jag fantiserar mig dit om och om igen
Det här må låta skevt men på riktigt varför kan jag inte få låna dig
jag vill inte dela liv eller att du slutar med det du har jag vill bara ha din hud din mun dina händer ditt blod
det är fucked up men om universum sätter ner en tagen ashärlig snubbe till i mitt liv

Nu är

Innan någon blir uppäten
Innan jag tömmer dig på blod
Innan jag tystar skriken inomhuds
Innan du entrar förbjuden anatomi

Nu eller aldrig

Oktobers känslighet
nymånen i skorpionen
nu eller aldrig
brinn upp i mig
Björn rör sig likt en panter
stå kvar där du är om du inte kan få nog
stanna med den du inte kan motstå
frukost
lunch
middag
bränner broar men jag brinner
du blöder
i mörkret är min desperation vacker
i dagsljus är jag banal

violence mitt namn
blodet på dina fingrar
fukten i ditt gomsegel
närmare hud än dina tatueringar
tungan som slickar rent
den bästa du haft för jag kom och försvann

Bellmansgatan

den jag var blandas med den jag nu är
och den hon jag ännu inte vet
Det var något med hur du grät
Du är det närmsta jag varit kärlek

Mellantillståndet

På klubben om natten blir det så påtagligt hur illa jag är anpassad till livet
I mötet med främlingar inser jag hur tunn sårskorpan är
det motsägelsefulla får mig att gå vilse
 mellantillståndet jag har det inte bara av/på

När någon behandlar dig illa eller inte alls

fortsätt vara du
det är inte din resa
du vet att du gjort allt
mött dem där du är som naknast
men dem kan inte möta dig där
lämna det
och fortsätt älska
när vi går sönder öppnas vi
när vi öppnas växer vi
öppet hjärta öppet liv
redo att förlora allt även idag

Det finaste du kan ge dig själv är tillåtelsen att känna
Du är värd att väljas
det har du alltid varit
kommer alltid vara

Känslor är inte en svaghet det är en styrka
säg till dem du gillar att du bryr dig
håll hårt i händer som behöver hållas
släpp inte taget
torka gråt kinder
finns där 02:00
säg sanningen
blotta strupen
Det är vad som gör dig vackrast på jorden
va inte rädd att vara den som älskar mest högst och längst
I DARE YOU 

Jag reser inte längre men slutstation är allt närmare

vad väljer mig
 något du gör
när du lockar
 gör det igen
jag vågar nästan allt
bläck blir  blod
ökar andetag
fyller dig
begaistrade ögon
slutar inte mig
besatt blodomlopp
fortsätter rusa
jag är resan

Det är något med barnet
när jag vädrar
blir det lugnt
jag vill bli synd om
35 år i efterskott

Har på mig bombarjackan hos psykologen för att få en extra hud

vill lämna in mig känslor för dig på kemtvätten Rosenlundsgatan och sedan bara gå ren och välpressad därifrån
Genrepet på Macbeth blodbad jag var så mycket mer än iaktagen
inga kemikalier 
inga ord
"en relation som inte börjar kan vara jobbigare än en som blev" säger psykologen

Jag är ett förklätt barn

ett öppet sår
en liten kattunge
priset på mig har varit för lågt eller obefintligt
med löfte om närhet
han som slutat skynda
hon som slutat hoppas på han

Institution

ännu ett hus som ska rädda en kropp från sjöslag
kommer riva upp exakt allt sedan tappa bort henne
släppa taget eller förlita sig på ännu ett nytt hus
pass it on
DENNA MÄNNISKA SKA VANDRA FRÅN DEN ENA TILL DEN ANDRA ingen har stannat tagit sig an stormen
STHLM psykvård 20 år

Skjut inte jag blöder redan.En kropp som sett för mycket av sin ägare.

Drömmer om sångaren i bandet om cirkus artisten om R om skådisen en jävla soppa natten före fullmånen. Alla är kära i mig utom du. Låter dem hållas i verkligheten.Det är fint att dem har mod nog att säga det. Mest av allt vill jag skrika "Det finns en anledning dem döper stormar till människo namn"Klarar av en dag av att vara människa.En dag utan kemi.Jag klarar av att leva precis. Allt skakar men jag äter lite choklad och skrattar till en film.
Jag behöver att du tror på mig när jag själv inte gör det.Himlen trycker på pressar mig mot marken.
Den vill jag ska gå på alla fyra.Jag behöver permission .En ny tillit. Du tror inte längre på mig för jag tycker om dig.

Om natten är vi lika
ingen släcker

Varför värderas känslor i kroppen i olika valuta?

jag är kär
jag är kåt
varför ges dem olika värde ?

Min kropp är ännu inte inställd på vintertid

kramar om benen hårt
tar mina tabletter 1,2,3 om dagen
hon har sett det på film tusen gånger
man blottar strupen
och allt faller på plats

(Soundtrack The verve Bitter sweet symphony)

äntligen förstår en enda person hon kokko med livlig fantasi alla känslor utanpå skinnjackan med Let it bleed trycket storslagna drömmar i pyttekroppen som gör så satans ont
 alla steg på liv och död som tatueringen på hennes högra arm
 en enda person på jorden det räcker för henne
hade räckt för henne
kärlek på hennes vis den som bara vill ge inte ta
 den som vill leka fritt kärlek som energi kraft styrka som ett förtroende ett bevis på en högre tillit den som berikar ett samtal den som säger  du är värdefull 
nu föll det bara
fel och isär
människor kommer aldrig förstå henne men det är så ensamt utan dom
Allt i livet är egentligen kärlek eller rädsla
kärlek förstorar
rädsla förminskar

Förgät mig ej

jag är skyldig till lockrop
hovars läte
bultandet som till slut tar över hjärnan
kväver manar pressar
mot droppars gemensamma färd
mot primalskrik
röker när jag förälskar mig
du är möjligen tagen men din aura är fri
oflydd tills nu
ögon djupare än hålet nu vid Slussen
en gång är ingen gång

vi är två kroppar som aldrig skulle mötts annat än i artighet
möjligen ett hej hej passerat liv möts aldrig mer
tro mig jag är lika förvånad som du
du är lika ovanlig för mig som en löprunda en stek eller en relation

vi hinner leva
men inte stå still
bara ditt endaste hjärta känner

drömmar skär
genom ledningar
hustak
in i ådrorna och blodet
tankar
öppna ögon hav

om natten är det bara du jag och hela stjärnsystemet
om morgonen lika ensam som huset känner sig
och hur ont det gör med alla människor inuti

Jag ville så satans gärna gå på räcket i natt
jag ville så satans gärna visa dig mig
ge tillbaka det du väckt
att se på dig en sekund
så vet man varför den existerat
sanningen
Jag vet nästan inget om dig förutom att du aldrig skulle tappa mig 

Tillit
vidrör muskler
svartnar ögon
kroppar ger varandra universum utan klimax

Det blir aldrig som man tänkt sig
känt sig
känt dig
Det blir aldrig som jag känt dig
förnimelse
tränger igenom
trapporna ner under din ryggrad
ända ner
ända in
för att stängas av
tiken hanen
tänk att vi låg där
du och jag

Det finns lika många sanningar som människor
saker jag måste säga medans vi lever
frågar klockan när du kommer
ingen tid eller klockslag finns
skymningen kommer alltid åter

Det finns saker jag måste säga medan vi lever

Jag måste säga att du är värdefull
även om det betyder slutet före början

Du önskar nog jag inte fanns

Tisdag blir onsdag och du ser bergis inte en dag äldre ut
Du med dina tankar och känslor i mina ådror
Jag i dina
bjuder upp till dans
om igen om igen om igen
fast jag inte vågar
du önskar nog jag inte fanns
och skakar av mig
om igen om igen om igen
skakar av dig mig
som en hund
skakar av sig vatten när den badat

Vill ge dig alla bullars mitt

Jag vet inte om jag sa det men när ja hamnade på psyket häromdagen .
När jag sitter i samtalet med läkare och ska gå igenom hela livets problematik på en kvart typ.
Hör jag mig själv säga " Ja min vanliga trigger är att jag blir kär och då slår jag ut hela kroppen men det är jag inte". Där får jag ett sånt jävla hugg i magen och poletten trillar ner eller hjärtat säger ifrån & jag fattar vad jag försökt förklä sedan snön föll. Jag är kär i dig & jag vill ge dig alla bullars mitt.
Så hur fan gör vi nu?.

Det finns bitar av himlen ingen upptäckt än
just där är jag en liten bit av din värld om natten
med dagsljuset försvinner
den ner i tunnlarna under jord
allt känns lika ofrånkomligt som hösten
försöker väcka äppelträden
så äpplen faller

Stök och psykakuten Atarax inget biter på mig
fuck! Kom precis på att jag är kär i dig för fan.
Eller jag har väl vetat hela tiden men gömt det i åtrå.
Så här när jag skrev att jag skulle låta dig vara då kom jag på exakt hur mycket du betydde för mig.
Hur mycket fel det skar i kroppen.

Utanför är kallt
innanför är du
alla vakna nätters skärmljus
jag har aldrig velat någon mer
du verkar inte förstå
jag kunde plockat ner månen för
en för alla
 alla för en natt med dig

skjut mig

Först se men inte röra
ljuvliga du
fantiserar hela vägen hem om dina vackra armar
 vaken natt
textar men ses inte
somna ursinnig
skjut mig
det enda som är bra  i ruset av att texta med handjur har jag inga panikattacker min hjärna är bara paralyserad på parning

Blodlågor
slickar stramar åt huden
rodnar
"jag är på din gata"
bara den meningen får mig på knä
bedjande
runt tusen murar min madrass
hur liten och utlämnad jag gör mig för dig
lika övergiven som tågstationen 03:30
kanske var det lika bra du hade nog trängt igenom huden hela vägen in