Först se men inte röra
ljuvliga du
fantiserar hela vägen hem om dina vackra armar
vaken natt
textar men ses inte
somna ursinnig
skjut mig
det enda som är bra i ruset av att texta med handjur har jag inga panikattacker min hjärna är bara paralyserad på parning
Blodlågor
slickar stramar åt huden
rodnar
"jag är på din gata"
bara den meningen får mig på knä
bedjande
runt tusen murar min madrass
hur liten och utlämnad jag gör mig för dig
lika övergiven som tågstationen 03:30
kanske var det lika bra du hade nog trängt igenom huden hela vägen in
söndag 2 oktober 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar