35 dagar

dricker kaffet som om jag var ensam
såklart
det är fredag som alltid
och jag borde ha varit en hund
tar alla mina ansikten sköljer dem
allt fler monster bakom mina revben och jag vet inte hur jag ska skrämma bort dem

hon är ensam men kanske närmast sanningen

det var bara dagar sedan jag hade en mening
hur ont det gör angående begär
rör mig i rummet som om mina vevande armar betydde något för någon
det gör dem inte
såklart