det gör lika ont att försöka dig som att släppa
du som ärligt ens är värd min blick
du som målat dig själv blind
lagt prestige i att inte leva
fegast i stan
att du inte ens säger hej då
jag gav allt jag hade
och inte
du gav mig dåligt självförtroende
alla vakna nätter jag tänkte på svar till frågor du aldrig ställde
aldrig mer kan du kasta bort mig
nu får du fortsätta kasta bort ditt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar