jag ser rädslan i dina ögon
och allt känns möjligt igen
så fort man vänjer sig vid en människa
blir de främmande tillslut
jag vet inte var jag har dig
perfekt
tillståndet mellan 2 när allt är obestämt
inget ego har behövt gå in och märka revir
jag är dig lika trogen som en hund
men du kan inte ta mig förgiven
min blick är inte galen den är släckt
den släcktes förra sommaren
fredag 9 mars 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar