barnögon där blev jag hon som känner allt
utanför i min egen säng
ensamheten som ständig insats
semester? meningslöst var jag än åker följer jag ju med
Strömbron hem inget regn kan skölja bort: hur kunde du släppa taget om en atombomb?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar