ensam är jag stark
vara jag
utan att hamna på avdelning
dövar inget
längre en stolthet jag bär
ömma muskler det börjar kännas att jag inte varit ledig i år
eller någonsin
svider ögonen som citron
sista vattenmelonen köpt
håller mig själv i handen
framgång är att lyssna utan att erbjuda munnen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar