Texterna klyvs mellan karaktärer ett helt liv

 jag är en ständigt pågående ungdomslek

efter 21 år kollar jag fortfarande efter ditt namn varje gång  i porten på Kungsholmsgatan

Du väcker ett omedelbart våldsbegär

 får lust att slå dig på käften

ditt utseende triggar mig

varje dag vi inte börjar varandra känns som waist of liv

Jag är luften i dina lungor tills du kan tala igen

 föddes med genomskinlig hud & osynliga antenner 

känner allt före du säger det & upphöjt i 10 eller mer

ingen kan ljuga för mig jag kan ljuga för ingen

7:e sinnet 

Kan vi bara ses & känna igenom allt en sista gång

 greppet om

fingertopparnas vilande tyngd 

höftbenens nuddande 

nyponsoppans väg genom kroppen när vi hetsigt klunkat den rakt ur förpackningen

efter

99% av alla som stöter bort någon gör det för att se om de kommer tillbaka

 Det var en gång en höst 2021 

slår highscore på samtliga ångest tester på mottagningen

-vad har vi här då?

jag blev kär

-kär blir man inte det tillåter man sig

-du är ingenting för fegisar 

när jag lever känner jag

när jag känner lever jag

därför kan jag inte ta er medicin

livet är inte för fegisar 

Sänker blicken ikapp med Septembersolen

 om det inte var något

ta då hela mig liv

om det är något 

vad?

min kropp vittnar om att något storslaget är på väg

 sekunder efter det hugger dina ögon tag

Mitt dna gjordes för att passa någon som du

 smaken av din hud väcker mig varje natt

vi mot alla andra sa du

min mun är ett hål

som föds i publik

dör när livet är slut

Taxi från Cafeet-Karma

 Glaspojken

förstod inte vad han menade då

kanske inte fullt ut nu heller

men år efter vi slutat ses skrev han " Efter dig Lotte går det inte att gå tillbaka till verkligheten

alla andra är så lite konfetti"  typ så

Det var nån gång " som om det va ingenting att leva åren" 

åren där allt var på en armlängds avstånd -framtiden tex

nätterna jag slukade city & city slukade mig

nattkorv utanför Cafeet man tog på allvar taxi till Karma & Sture  

men åt Mannafrutti till lunch & middag

jag var bara galen på ett vackert sätt då

åren precis i övergången mellan allt det som varit & det som skulle bli

Att inte få finnas i någons ögon får en att sakta försvinna ur sig själv

 mina förälskelser liknar psykoser

när jag tänker på att någon annan har händerna på din rygg

drar dig mot sig blir jag lätt illamående

så jag tänker mest på Jocke & Jonte 

det måste alltid finnas en mottagare 

Mitt liv är väldigt likt Lena Nymans förutom att jag inte är ett geni

förutom att jag inte ärr skådis förutom att jag inte super alls

jag är en usel alkolist 

Yesman

 Precis i skarven mellan varmt & kallt

ljus & mörker

känner igenom precis allt från precis samma kväll förra året

går noggrant igenom dramaturgin & läser allt vi någonsin skrivit till varandra

tänk att få vara så där otroligt nära någon är det inte det hela livet går ut på egentligen?

att ta sig innanför huden

önskar inget ogjort men om jag fått göra om allt hade jag stannat oss vid den här natten & minnet hade förblivit ljust forever

i mobilens noteringar: någon som möter istället för att fly

någon som skriver istället för att tystna

någon som lever & vågar en Yesman 

Mission impossible 15

 Det finns vissa insikter som bara når in om natten 

det är därför man ligger sömnlös 

Vaknar till ett hjärta en Älska like & skriker rakt ut före 05:00

flyger ur sängen skärmdumpar tänker nu vänder det äntligen!!!!!!

tills jag inser att det inte var till mig

men det står där precis jämte ditt namn 

precis före 1 år 

precis nära mina morgonögon sängvarmakroppen & bulthjärtat

lyser ettrigt mission impossible 15 

vet inte vad jag ska göra längre när du fortsätter vara allt 

säger till alla inklusive båda mina psykologer & samtliga jag

att jag aldrig skulle ta dig tillbaka 

men sanningen är att jag skulle släppa allt 

plötsligt är du inte gammal längre plötsligt är du ung

plötsligt är jag mogen plötsligt fungerar jag 

för allt som lever öppnar sig för mig 

det sker om natten

 det är därför vi ligger vakna för att vissa insikter ska kunna ta sig in

I know it was dope

 så obegripligt stort 

ögon ljuger inte kukar gör

ditt brösthår mot precis hela mitt liv

spelar ingen roll hur dope it was

det är inte så här ömhet ska gå till

Sugarwings

 Sockrade vingar

vem vore jag ens med dig?

& är jag stark nog att överleva det?

överraskningarnas tid är inte förbi

kan dö ung när jag är äldre

hör hur vilddjursmunnen ylar från Wollmar yx

att inte låta sig frestas är liksom en otrohet gentemot livet självt 

hur lite tid vi har här & med vilken rasande nyfikenhet 

vi borde låta oss slukas

hur kan man ens lita på en person som inte ger vika

vad är egentligen mer naturligt 

vi måste lossa den infantila idealismen i vår önskan att vara allt för en person

ägandebegäret i ett jag kan göra dig lycklig bara lyckan innefattar mig själv

hursomhelst vi möts vid fontänen vid midnatt 

Sugarwings

Wilmers Cafe

 jag kommer fortsätta att älska dig

så som bara dem utan framtid kan älska

Jag vill ha en egen hane som jag kan åka till

 där jag kan glömma att du lämnat mig

En natt med ett skrikande hav i huvudet & en båtmotor i magen

 sörjer du aldrig den du är?

att du inte låter någon?

drömde att jag krossade glaset

först mitt 

sedan ditt

allt det otillräckliga i mig blev tillräckligt

I går tog de bort vattnet i fontänen vid Mariatorget

 Narcissisten  säger jag älskar dig på samma sätt som den älskar Mariekex

jag fruktar egentligen inget annat än mig själv

allt har motsatt effekt 

mina hjärtslag försöker slå ihjäl mig inifrån och mina andetag kväver mig

om du lämnar mig i tystnad är jag snart död sa jag

så försvann du

jag älskar att dricka mitt kaffe ensam och jag älskade att göra det med dig 

det har aldrig hänt förut

jag älskar dig motsatsen är outhärdlig

Det finns tydligen en värld utan dig i

 månader sedan kroppar möttes

men om jag fingrar riktigt hårt på halsen & blundar samtidigt

kan jag minnas hur du fanns över mig hur din halskedja guppade mot bröstet när

ville så jävla gärna att du skulle vara den sista jag kysste

det är du än men

när du satt mig på mute & är gone är det bara sad

rusar allt snabbare mot ingenting

ingen särskild frågar i chatten om jag är någons flickvän?

-jag gör inte flickvän bara musa

tar tag hårt i höger handled i hopp om att rädda mig själv

sätter Jonathan Johanssons nya på repeat den får en att vilja ge sitt blod

Observatorielunden

 än finns det tid att blomma 

någon älskar dig fast du aldrig får veta

bär höstens alla färger i ditt leende

mot alla sagors drömmar

ditt filmslut är aldrig längre bort än en storslagen gest

jag känns åter i någons päls

baby ge mig en rundgång att dö för

Tiden väntar inte på någon baby

 ensamheten hur klarar man av den ett helt liv?

det blir morgon

man lär sig att prata med sig själv 

man väntar troget på någon eller något 

när fantasier och drömmar om i nästa liv finns vi

du & jag

Band skapas av tillit

 var man är trygg

man minns i hudlagren exakt när bandet skapas

men förstår först långt senare om det var rätt eller fel beslut

Älskar inte dig för att du ska bli som jag forever young

 utan för när världar blandas är liksom det som gör livet värt 

att leva 

i natt värkte du i varje cell

saknar din pappalukt

Du som kan viska dig till vadsomhelst

 simmiga ögon

fermenterade av spänningen i allt vi inte bör

käkarna låsta öppnas bara för höft

du slingrar dig in sensommarorm 

läker alla andra bett

med din vampyrapa tunga 

I över 48 timmar nu har jag försökt formulera vad som händer i mig när jag ser bilden på dig med cigg & coke

finns liksom  inga likvärdiga jämförelser 

men typ som när Carola fick feeling & börja dra upp plantor och sula ut i publiken

eller Ebbot sekunderna innan han drog igenom golvet 

Eller Axl Rose i hoppet under comebacken när han vrålar " welcome to the jungle " &  sen bryter benet 

typ så ......det är liksom ingen Ica crusch det här 

Ingen kan någonsin göra något mot dig du kan bara låta det ske

 Den försiktiga trevande doften av erövring 

inga dubbla budskap

jag letar inte längre efter oss

insikten gör mig varm & rusig

och korta stunder förlåter jag mig själv 

för allt jag lät dig 

du som gömt dig för livet

när kaos blir normalitet börjar den verkliga självdöden

Dyrkar dig till Pluto & tillbaka

 känner lukten trots att dina fingrar ännu är trogna

 alla säger att jag lyser nu allt handlar om frekvenshöjning

jag är i den högsta speglingen

ni ser inte mig

ni ser honom 

vampyrapan

Sköljer ditt namn i blod

 du var aldrig min person 

eller nä , du var aldrig mitt djur

Ingen är som du

 samma bett det mjuka sylvassa & så guldet 

vad ska jag säga jag gick av som jag alltid går av

ingen annan kommer längre så djupt 

ingen annan stannar i dubbla decennium 

ingen är som du 

vampyrapa 

Tunnar trådar till paradiset

 i dina händer

hör tonerna greppar i luften & ber om i kväll

du är resan bort från allt & tillbaka till hon jag brukade vara

Luften svider i September

 ljuset som gul citrin som honung & citron

jag hade precis beställt en kantarellvåffla 

när jag fick reda på att fåglarna hämtat hem dig

avgrundsöga

Det var kanske 2 veckor sedan våra ögon möttes på Rosenlundsgatan

 kanske mindre

Hur hade jag sett in i dig om jag vetat det va sista gången Oliver 

Vila i frid 

Vi skulle ses och prata

 kanske för sista gången eller första på riktigt 

jag hade köpt ett rött basketlinne att ha som klänning 

för promenaden & solade klockat exakt en timme om dagen på berget 

fast jag hatar att sola nuförtiden men 

för jag ville verkligen ha bruna ben när vi sågs 

detta va precis i början av Juni

nu är det September & jag är blek igen 

igår hade jag basketlinnet på berget avslutningen istället 

för vårt slut fick jag aldrig

Du känns som knivhugg i allen

 säger till Angela att det är ändå otroligt att det finns människor som gör att man håller på att svimma

mitt på ljusa dagen i en alle bara genom att existera

Staden sover

 klarvaken börjar jag skissa orden i huvudet

ser på fb att du också är vaken

behöver dig & dina djurfingrar

din famn en hamn för alla mina flyktdjur

Det handlar om en ständig hunger & en rasande dödsångest

 du säger " man vet egentligen ingenting om dig"

det är befriande med någon som inte blandar ihop mig med orden

orden är en väg ut

och ibland in om det är öppet dvs

ser bara din halshud

och din puls

det här ska jag minnas för alltid 

tänker jag

säg mitt namn 

ber du

läs någon av dina texter jag går igång på att höra dig läsa 

följ med mig till det landet

jag hade följt dig oavsett om det skulle ha ihjäl mig

säger ditt namn