Glaspojken
förstod inte vad han menade då
kanske inte fullt ut nu heller
men år efter vi slutat ses skrev han " Efter dig Lotte går det inte att gå tillbaka till verkligheten
alla andra är så lite konfetti" typ så
Det var nån gång " som om det va ingenting att leva åren"
åren där allt var på en armlängds avstånd -framtiden tex
nätterna jag slukade city & city slukade mig
nattkorv utanför Cafeet man tog på allvar taxi till Karma & Sture
men åt Mannafrutti till lunch & middag
jag var bara galen på ett vackert sätt då
åren precis i övergången mellan allt det som varit & det som skulle bli
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar