Gick igenom allt med kroppen som centrifug
varje steg & klockslag
läste högt för mig själv ur dagboken
om skratt från magen
det viktigaste som finns är att deala med alla känslor direkt
ta dem en efter en låta dem kännas
befria sig göra vad som känns rätt
skriva grattis och vänta på svar som aldrig kommer
som också är ett svar att alltid bekänna sig
säga allt inte hålla inne något
lyssna höra ljudet av vingar
jag är så nära jag ka vara
i mitt skelett
det är som det är det är outhärdligt
ödsligare än jag går inte att vara
förmodligen finns jag inte längre
det är därför du inte svarar
vita drömmar vi ses i Nangijala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar