rov ögon väcks
spiralar höfterna
drar bak höger sjunker med vänster
allt skaver mot den hud som lämnats bar(a)
du kan alltid återuppstå
animaliskt fäste flätade ryggrader
honhud hanhud
min mun vacker när den tillhör
spända halssenor
halsköttet runt rösten som skär sig igenom rummet
det finns bara ett slut och jag väntar där
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar