jag måste ändras
släckas för att sen tändas
kaffe och vinterkrokus
tårarna blänker bakom iris
någon kommer fram berömmer mitt hår
det brusar i öronen
jag är tvungen att tro på mig själv eftersom ingen annan gör det
fantasin (jag) gör återigen anspråk på verkligheten
spelade in 2 videos det var som om jag ville säga något innan jag dör
jag vet att jag håller på att skiljas från något för alltid
betalar hyran så nu har jag inte råd att färga håret
jag är dörrar som ständigt öppnas på vid gavel mot ingenting
till slut älskligaste dukar även jag under och blir ett evigt ekande nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar