efter år av terapi och själsligt arbete är min banalitet still fresh
det är så lätt att ge sig av inget håller mig kvar
kroppen väntar ännu på att bli överraskad varje dag
one last suprise
sista akten om du så vill
mina hemligheter i ländryggen
lyxen i att ingen väntar på mig i något rum
kanske behöver jag bara att någon tar mig i armen och säger nej
du frågade vad som gjort mig så likgiltig inför döden jag svarade livet
en gång fördriven alltid fördriven
den enda du kan bedra är dig själv
man bör inte säga saker till någon som inte är redo eller tycker synd om sig själv
egentligen kretsar hela mitt konstnärskap eller liv (vad är skillnaden?) kring omöjlig kärlek
måste hitta en doft till mitt nya jag en klippning en ny färg ett hotell att ta in på och aldrig ut
: och det är nu historien börjar

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar