Blod och syrener dikter som dödar

 du vill absolut prata men utan kropp

knän mot axlar 

att veta vad som är rätt men göra sitt vackraste 

moral som feghet

vill ta dig till baletten men jag kan inte bära en enda obesvarad kärlek till i skelettet

vill att du skiljer dig och smälter som mjukglass i ösregn sjunger dödade dikter för mig

23 somrar i Stockholm somrar som slukhål 

jag är oskuld äger inte den här dikten din kropp gör det

döda mig med syren 

vit kajal jag är fysiskt här du är psykiskt på min vägg som posterboy 

vi samtalar genom psalmer 

drar du ner håret till midjan med handen är du snäll 

kommer blöda längre än alla du haft 

springer efter dig som en hund springer i sömnen 

Granatäppelkärnor i munnen

din röst gör mig hal 

att sitta inne  i 2 tjocktröjor och vara helt  trygg

en vackrare hals mjuk hallongrädde

nervryckningarna i ögonen när jag gått över mina gränser

syrenhalsarna skriver med  nål över bålen 

teatern som familj 

i belong to vintertid 

panikångesten är the gift that keeps on giving 

begrav mig i rockstjärnor 

dikten hård mellan knäna

tatuerade in ditt telefonnummer på skuldran där du du skrev det 2001

gullregnet gloriarinngen över dig på scen 

den spända huden över hjärtkorset 

din tydliga ändlöshet 

ditt svar i höjd med Katarina hissen 

Jag vill ha ditt dna (svarade jag inte)

kvällsluften slår som vingslag vid Mariakyrkan 

den är min

att andas 

Kommer alltid minnas dig och alla mina tankar om dig som inte stämde

 minns mig som hon som ville ha dig lite mer än alla andra 

som bristande impulskontroll i ett välmenande hjärta 

mitt innersta väsen när jag åtrår det jag aldrig kommer få

fulländad 

Pelles födelsedag och allt är bara månvarv 

och luckor i tiden 

jag stod under Kastanjen i Gamla stan när jag skrev till dig första gången 

kommer alltid minnas dig och alla mina tankar om dig som inte stämde 

Jag vet vilka tåg som går till platsen som inte är här

 allt om fingrarna i halsen och diagonaler 

 inget om vardag 

radar upp plastdjuren på bordet "kan vi få extra sugrör här" säger jag 

i brist på att inte en enda människa är som jag svär jag mig själv evig ensamhet 

det knälånga landstingsnattlinnet 

jag kanske är död nu tänker jag på madrassen när jag hör mig själv på toaletten 

här finns ingen som kan bekräfta det 

Jag hade dygnat och Angela har rosablått hår nu

 årets 3:e enhet en svag GT baren spelar musik från när jag var ute sist 

om 20 år till finns  vi inte längre 

vill skriva något som får dig att sluta andas

att vara så pass dödlig förpliktar 

jag var där 

jag var i verkligheten 

Strandvägen de rikas tomma ansikten 

hur är det att vara Leo i Cannes

din fru under bäckenet 

de tittar på oss som om vi gick att avförtrolla 

jag hade dygnat och Angela har rosablått hår nu 

För stunden din för evigt

 jag är som havets vågor börjar  om var morgon 

att alltid leva ensam gör något med en 

att vara utan allt men ändå överleva 

någon måste komma nu 

från en annan planet eller så 

han upptäcker mig direkt för jag är den ensammaste han sett 

vill bara ha mig förblindad av att jag väntat ett helt liv på någon som honom

Ord som bara hjärtan och norrsken begriper

 allt jag älskar går 

mitt motto är enkelt jag vill bara va det bästa som hänt dig

eller ingen alls

skriver för att få fäste i verkligheten 

Stockholmssorgen snittblommorna vid Odenplan 

copypejstar in dig i mig blod kön saliv skelett huvudskål

du får inte ge bort alla dina utlösningar spara en åt mig