onsdag 17 augusti 2011

Älskade imperfektion.


Måste det alltid finnas ett skäl för att älska? Så länge jag krånglat med livet.
Vandrar mina storslagna förväntningars alle ned.
Vet du om jag inte vetat vem du var skulle jag nog gissat på sjöman. En sån som alltid har något pinat över sig.

Ikväll ska jag se din bror Gustaf. Christian Kjellvander. Hade velat prata med dig om det. Det kan jag jag inte.
Skall även se Karl Ove Knausgård på kulturhustaket.
Igår va jag 2cm från att dundra in i Glaspojken. Ödet gav mig enbart hans ryggtavla.

2 kommentarer:

  1. har läst ifatt eftersom jag varit borta från blogger ett tag. Jag älskar dina ord. De bygger som vanligt bo under min hud och jag känner, KÄNNER och applicerar.
    Love
    kram
    Emma

    SvaraRadera
  2. du behöver inga skäl för att älska. kärleken är/du är/vi är, behövs inget mer. den bästa kärleken är alltid kravlös.

    SvaraRadera