Den ensamma själen skrek ut sin törst..... Vrålade högt ut sin hunger: Se mig, hör mig, berör mig.....
Skriken tystades snabbt i den madrasserade själ som samvetet bildade... ... Inte ska väl jag....... Jag överdriver säkert min längtan..... Det finns alltid de som har det värre....
Men inuti gapade hålet stort naket och svart. I det hålet försvann vissa dagar allt det sprudlande liv som hon normalt fyllde sig själv och sin omgivning med
Ett hål lika svart och djup som en tjärn i en John Bauer saga. Ibland föll hon djupt ner i hålet, nu drunknar jag tänker hon men så... Där, där är handen som räddar henne.... Handen, orden eller beröringen.... Som räddar henne tillbaka till livet, om så bara för en sekund Ibland kan hennes själ som sakta dör skrika : Rör mig för helvete inte, låt mig få dö ifred... Processen, nedbrytningen har ju redan börjat och jag har förlikat mig med den...”
Hos meg er det mest bilder, og de er av og til litt justert...
SvaraRaderaKlem.
Undrar folk? :) Ja, jag ger samma svar som du! Kram
SvaraRaderajag är en hel sanning ur skärvan av ett liv
SvaraRaderajag undrar aldrig
SvaraRaderadu är mer sann än livet
är jag sann?
i mina skrivna ord - ja
i verkliga livet - för vissa
Jag är sann men jag visar bara upp vissa av mina sanna sidor och inte alla...
SvaraRaderaDen ensamma själen skrek ut sin törst.....
SvaraRaderaVrålade högt ut sin hunger: Se mig, hör mig, berör mig.....
Skriken tystades snabbt i den madrasserade själ som samvetet bildade...
...
Inte ska väl jag.......
Jag överdriver säkert min längtan.....
Det finns alltid de som har det värre....
Men inuti gapade hålet stort naket och svart.
I det hålet försvann vissa dagar allt det sprudlande liv som hon normalt fyllde sig själv och sin omgivning med
Ett hål lika svart och djup som en tjärn i en John Bauer saga.
Ibland föll hon djupt ner i hålet, nu drunknar jag tänker hon men så...
Där, där är handen som räddar henne....
Handen, orden eller beröringen....
Som räddar henne tillbaka till livet, om så bara för en sekund
Ibland kan hennes själ som sakta dör skrika : Rör mig för helvete inte, låt mig få dö ifred...
Processen, nedbrytningen har ju redan börjat och jag har förlikat mig med den...”
Del av dikt 2009 Louise Gylling, Linköping
Men gud tack! Verkligen! Så fin! Vad generöst av dig.
SvaraRadera