tisdag 22 november 2011
Så du säger där i mörkret men de millimeter särade porslinsläpparna & änglahuden
att min kärlek är omöjlig att ta emot. Att allt handlar om en spegling. Att jag sett mig i dig. Att det är kraften i mig som sprutar ur dina ögon. En slags fantom förälskelse.
Baby FÖRLÅT MIG FÖR ALLT JAG INTE KAN VARA.
Jag är ingen alls när jag ser min spegelbild ändå finns jag kvar.
Den ovarsamma leken börjar nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ovarsam...allvarsam. *stryker med en narig hand din kind*
SvaraRaderaJag gråter mycket tyst när jag läser dig. Kärlek borde aldrig vara omöjlig att ta emot, aldrig, aldrig, aldrig viskar vi, men vet samtidigt att livet inte är tillräckligt rättvist för att orden ska rädda oss. Någon älskar alltid mer.
SvaraRaderaFina Du <3<3<3
Konst...målad med ord :)
SvaraRaderakram
Emma