Liv i pseudonym. Att kunna döda för pojkhud.
Kliande hjärta kalibrerat till din tonart & en diagnos med småländsk brytning.
Bär dem båda ömt i en tygpåse (en sådan med bandpojke på.)
Jag är den hon som alltid är minst två.
Jag är den som lägger märke till exakt hur du drar handen närmst vulgärt genom håret.
Ta mig inte alltid på orden. Ta mig på mitt rörelsemönster.
Mina fingrars yttersta toppar är fortfarande dåtid.
"Out of all tose kinds of people you got a face with a view"
lördag 3 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet du vad, jag drömde om dig inatt. Galet va? =)
SvaraRaderaHoppas ingen mardröm;)
SvaraRaderaDina texter öppnar upp hjärtat och berör...
SvaraRaderaKramar