Nog är jag förtrollad.
Förklädd för att få mitt hjärta målat i en starkare färg.
Förtrollad i en fågel utan namn.
Låt mig vara allt annat än dårskap.
Kist svart Lilla Peking. Vad kan man förvänta sig av avgrundsdjup förväntan?
Nog förblev jag osynlig.
Förlorade huden. Bokstäverna din mun ger skär ner som som vassa rakblad rakt ner i musklerna. Tråcklade mina nervtrådar galna destillerad till bristningsgränsen.
Du är på riktigt. Livet är på låtsas.
fredag 2 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
oerhört stark text!
SvaraRaderaÅh tack!
SvaraRaderaUnderbart, underbart, underbart.. andlös och ödmjuk sitter jag här och tänker att den där förmågan är jag glad att jag får ta del av. Vilken tur att jag hittade din blogg..
SvaraRaderaKramen
Men oj stora ord. Vad generöst av dig. Tack! Verkligen.
SvaraRadera...och DU är så jäkla på riktigt mitt i all låtsasvärld..njutningsläsning igen
SvaraRaderaKram
Emma
Ljuvligt formulerat.
SvaraRaderaTack verkligen.
SvaraRadera