fredag 14 september 2012

Hurricane har lämnat bandet & det finns inget lyckligt i det.

Denna bild är från 9/9 2011 vilket alltså blev sista gången för denna vackraste av konstellationer.

Man håller aldrig så hårt som när man släpper taget.

14 kommentarer:

  1. "Man håller aldrig så hårt som när man släpper taget." Dina ord talar alltid sanning <3

    SvaraRadera
  2. Det är neonfrida, ja. (har försökt att leta efter din blogg, är överlycklig nu att du kommenterade min!!!) i morgon är det jens, om du ser mig säg hej. för jag ska gå ensam och åh ja.

    SvaraRadera
  3. Åh så himla fin header du har. ♥

    SvaraRadera
  4. Tackar! Tie som målat av mig är asgrym!

    SvaraRadera
  5. säg hej till mig om du ser mig i morgon, jag lär vara skakig och helt röd i ansiktet. så om du ser en tomat sitta på dramaten och äta choklad så är det jag. puss

    SvaraRadera
  6. han hade signering på bengans och jag var där och såg honom sjunga fyra låtar från den nya skivan. stod så nära att jag kunde se hans brun/vita brösthår. sen så fick man saker signerade och jag hittade två skivor, jag och min kompis nina berättade även vår historia om dagen (mycket kaos och problem) han bara log och tittade på mig. sen frågade jag om en kram och han sa ja, sen gav han mig en godis och så sa han innan jag gick...."vi ses i morgon."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men va fint. Antar du inte sovit inatt.<3

      Radera
  7. sv: Åh men tack!
    Dina texter är hur fina som helst.

    SvaraRadera
  8. vart ska jag börja...
    han kom in på scenen vid nio och började sjunga alla sina låtar, en efter en. jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv när han började med the golden key och gick över till the opposite of halleljuha, han dansade även i slutet som jag önskade att han gjorde och han åh. alltså, jag kan inte riktigt sätta ord på denna konsert. Den var så himla fantastisk.

    sen träffade jag honom efter konserten, då hade alla människor gått och det kanske var 20/30 stycken kvar. han kom ut och då gick jag fram bestämt och frågade om han kände igen mig och först såg han fundersam ut sen berättade jag om min kompis nina och det och han bara log och sa, ja, juste. (han minns mig, han vet vem jag är) och sen småpratade vi lite och jag tittade i marken för varje gång jag tittade upp så stod han där och tittade med sina glittrande ögon på mig. sen fick jag en sista kram (han kramade mig med båda händerna) och sa hej då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh Frida va fint. Guldströsselkväll på alla sätt. Så glad för din skull<3 Lev på det länge,känn det,minns det. LOVE

      Radera
  9. Jag håller med dig; det finns verkligen ingenting med det som är bra.

    SvaraRadera