om man nu kan kalla teatern verklig
ilar mig igenom gatstycken jag vet du gått på
genom tiden hör jag dina steg
skramlet
dina boots blir blöta
Jag vet vad du springer ifrån för jag springer från samma sak
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar