THE END

Det är för långt nu mellan mig och verkligheten
dagarna vi har fortsätter livet ut
det är bara det att jag inte längre är där
jag ser på dig stolt och malligt
som om det var vi
vi mot världen
som om din famn var min att gömma mig i
och aldrig har det varit längre mellan mig och verkligheten

minnet av dig :tryggt
rörelsen oerhörd
från tvekande till utslagen bländande
köttätande
värmen och försiktigheten
från dig bär jag med mig livet ut

Epilog
Innan hon skar sig riktigt illa på dig
din skarpladdade ömhet mot tinning
fjärilslätta fasta fingrar
du var djupare inunder än någon annan
minns det:förmågan att ta sig in utan händer
hon måste bli ljustålig nu

THE END
( när livet efterspelas sen kan du vara mitt vackraste kapitel)