Mjölkhy och semmelslem

 hur jag kan vara  47 och utan rynkor?

jag är utan barn utan man utan hus utan fast jobb 

drömmer om Jonte snyter mig och känner inte smaken av semlan

men den är så len semmelslemmet som sertalin 

en författare förklarar för mig hur det är att vara författare

tur jag är poet då jag kommer aldrig se mitt skapande som ett jobb på Ica 

so go fuck yourself

snart i mitten så jag måste älska besatt 

alltför snart alltför sent

Gör vad fan ni vill med er bild av mig i dont care  

kommer aldrig sugas in i  klungan som suger ut intuition fantasin och förmågan till egen tankekraft

hur ni himlar med ögonen sätter sig som hala ålar  i halsen och påminner mig om vad jag skulle behöva offra för att smälta in 

er trygghet i pengar bostadsrätter er iver att äga äcklar mig 

allt i mig är ett resultat av självarbete 

någonstans tycker jag synd om er 

det finns så mycket ni aldrig kommer få uppleva

den första  tuggan smält smör på ett bröd när du inte haft råd med smör på veckor 

giftet från ert inprogrammerade tankesätt smyger sig in så fort jag öppnar munnen trycker ni in era självgoda  rädslobaserade tankar som sanning ger mig råd jag inte bett om utifrån er själva

eller nej det är inte synd om er ni har valt att stelna 

ändå klättrar ni som iglar på mig 

mina upplevelser kan aldrig översättas i pengar 

ni suger som galningar efter något äkta 

hur skulle det vara om ni själva gav er hän något  

men rädslan att inte  smälta  in är väl för stor 

så  ni  poppar popcorn vänder er mot mig och väntar på att föreställningen ska börja